Har man störtat från regnbågen, så har man varit på regnbågen
Det dagliga livet rullar på och man tar mycket för givet och sen när något händer stannar man upp och får tänka till lite extra. Denna gången hände så mycket på en enda gång så jag skulle vilja förmedla det fantastiska som kan hända när man står där och undrar hur allt ska lösa sig.
Tisdagen 4 maj 2010;
Det började med vår tik Shine som skulle ha sin 4'e kull. Hennes tidigare valpningar har varit bekymmersfria, men vår värld är inte som en oljad maskin utan det är moder natur vi har att göra med. Denna gången hade hon som alla de andra gångerna rätt mycket förvärkar. Vattnet gick och sen hände inget, inget, inget. När det gått 1,5 timme tittade Shine på mig med sina kloka ögon och pratade med mig precis som rottisar brukar "prata" och när det till synes var så att matte inte förstod så skällde hon på mig två gånger.
Då förstod jag att det var något som inte stod rätt till. Hon kördes in till djursjukhuset där hon blev röntgad och det togs prover. Där var två valpar som låg i utgångs dörren och den ena låg 90 grader och eftersom Shine inte hade några värkar så togs beslutet för kejsarsnitt.
Valparna kom in till mig på rummet. Superpigga var dom, men det är ju klart de hade ju inte behövt jobba för att komma ut på samma sätt som en vanlig förlossning. Shines livmoder hade blivit bortopererad på grund av att den brustit och med detta hade blod kommit ut i buken och börjat en infektion. När Shine kom in blev jag orolig för hon såg så medtagen ut. Nu började en kamp för att överleva, hon hade tappat mycket blod och hennes blodvärde var inte bra. Det var snack om att åka till Helsingborgs djursjukhus för att få blod transfusion. Men ett nytt blodprov visade en förbättring. Så hon fick komma hem, ordinerad med antibiotika och valparna kunde dia henne. En lååååååååååång natt väntade oss alla. Inte vågade man somna nu om Shine skulle bli sämre.
Det gick några dagar och Shines feber låg rätt högt. Emellanåt steg den till över 40 graders feber. Lördag natt var valparna lite oroliga. Klockan 4 på morgonen gav jag och Anna oss iväg upp till Larv för utställning. När vi hade kommit upp till Larv fick jag besked hemifrån att Shine inte åt. Känslan att vara så långt hemifrån när Shine var dålig var mycket jobbig. Shine är väldigt mammig och när jag är borta normalt annars brukar hon inte äta men i detta läget är det ju inte så bra.
Utställningen gick som en dans och alla våra fina Kitenga hundar placerade sig denna dag. Lilltrollet Osheila blev till o med BIR. Men glädjen kunde interiktigt infinna sig utan bara känslan av att få komma hem. Kompisarna hade packat ner tält o saker tills jag var klar i ringen så det var bara att köra hem. Tack Anna och Anna.
När jag kom hem hade Robban provat att lägga till Galina och Evita för att se om de kunde sätta di ifall vi skulle ge Shine en starkare medicin vilket skulle innebära att hon inte skulle få dia sina valpar. Det finns mjölkersättning men det blir så "opersonligt" och vi ville att valparna skulle få ligga hos en "mamma" med allt vad det innebär. Ingen av gårdshundarna kunde slappna av tillräckligt för att släppa di. kanske på grund av att Shine står högre i rang.
På skoj hade jag sagt till på djursjukhuset att jag får väl lägga valparna till vår rottis för hon släpper di bara hon ser valpar. På kvällen fick vår rottis Lexie komma in till sovrummet och sängen och upp med valparna och den natten diade dessa småttingar på vår Lexie.
 |
Lexies första möte med valparna. natten mellan lördag den 8'e o söndag den 9'e. |
 |
Lexies första möte med valparna. natten mellan lördag o söndag. |
 |
Lexies första möte med valparna. natten mellan lördag o söndag. |
Söndagen innefattade av att sy en dress till Shine så hon kunde få vara med valparna o tvätta dom och så att hon själv blev lugn, men att inte valparna kunde komma åt att dia.
På eftermiddagen bröts lugnet av att jag fick ont i vänster sida och vek mig dubbelt, efter ett antal attacker blev det sjukhuset. Tur man har kompisar. Anna Persson körde in mig till sjukhuset för Robban var ju tvungen att vara hemma o ha koll på hundarna. Efter röntgen på natten konstaterades att en njursten på 1,5 cm hade passerat från njuren och låg nu så fint fastkilad precis utanför. Fick besked att hade den legat i njuren hade den opererats bort och hade den legat längre ner hade dom kunnat krossa den i Kristianstad men där den nu låg fick dom skicka remiss till Ängelholm. Tills jag kom till Ängelholm vilket kunde ta 3-4 veckor fick dom göra något provisoriskt för att inte njuren skulle skadas så en slang opererades in, när detta gjordes upptäcktes en större infektion. Så en dunderkur på antibiotika gavs. Tänk om vår sjukvård fungerat så bra att jag fått åka till Ängleholm med en gång. Vilket slöseri med resurser i vår sjukvård.
 |
Lexie den 9'e maj. Hon fick komma ut i köket med valparna så vi kunde ha koll på henne bättre. |
 |
Lexie den 10 'e maj. |
Under dessa 3 dagar hade Robban skött allt hemma med glans. Lexie diade de små och de gick upp i vikt. Det fick också ordnas för en utställning som skulle hållas av SGVK uppe i Kolbäck. Vi var tre uppfödare som skulle köra upp på onsdagen och hade bokat stuga och allt. Stugan avbokades och två av mina hundar togs med upp av Vicke från Kilhult. Tack Vicke för din omtanke. Tack alla andra kompisar som tänkt på oss och engagerat er och erbjudit oss er hjälp. Vilken lycka att få ha så många underbara vänner.
Så detta är anledningen att vi inte varit riktigt närvarande på nästan en hel vecka.
Nu hoppas vi på att utställningarna framöver inte kommer att påverkas av vår konstiga sjukvård. För chansen finns att någon utställning blir inställd och i värsta fall Danmark.....
Idag den 17 maj har vi i huset kommit in i ett system. Lexie matar valparna och Shine får komma in och sköta om dom, tvätta o mysa. Det funkar rätt bra. Lexie har tagit sin an valparna så mycket så det är hennes valpar och Shine är nog lite konfunderad på vad hennes roll i det hela är.
Valparna växer bra och Lexie har mycket di till de små. Det ser rätt kul ut för att spenarna är ju lite större än på en gårdshund så ibland har de "munnen full". Men de har bra sugförmåga så Lexie släpper di nästan direkt de tar spenarna. Valparna får jobba lite extra med sina muskler när de ska ta de översta spenarna....
 |
16 maj -- Det är en stoooor tunga som tvättar |
 |
Idag den 17 maj har Shine precis kommit hem från djursjukhuset för uppföljning av hennes blodvärde. Allt är nästan på topp och hon är så att säga friskförklarad. Hon ska få sin atibiotika i 2 dagar till och sen får hon vänta några dagar tills det gått ur kroppen på henne och sen slipper hon alla kläder som är ivägen när hon ska vara hos valparna. |
 |
17 maj -- Valparna diar, hane, tik, tik |
 |
17 maj -- Alla de små på rad. Det är väldigt gott om plats att få mjölk från en rottis istället för en gårdshund... |
27 maj är dags datum.
Vardagen fungerar utmärkt idag. Det är Lexies valpar nu. Men hon accepterar att Shine får vara där inne en stund efter hon matat dom. Shine tvättar, städar och myser en stund sen vill hon ut ur hagen. Precis som om dom gjort upp om att Lexie har adopterat Shines valpar men att det är okej att Shine är där emellanåt. Shine har inte satt någon di till dom och iomed det tycker valparna att deras mamma är Lexie och ingen annan.
Det är skoj att se de olika faserna som utspelar sig och se hur de små valparna gör med sin stora extra mamma. Vid denna ålderna brukar dsg valpar börja utforska mammas ansikte och det är ju lite högre upp till denna mamman. Lyckades få några bilder när de var 3 veckor och vill prata med "mamma"
 |
25 maj -- Nu när Lexie ska ge de små di så yrar de runt hennes ben så hon är så smart att hon sätter sig ner och låter dom börja dia henne sittandes och när alla lugnat ner sig så lägger hon sig ner. |
 |
25 maj -- Det finns mångs skrymslor o vrår på en så här stor mamma |
 |
25 maj -- Wow den pussen går inte av för hackor |
 |
25 maj -- Lexie är sååå försiktig o öm mot de små. |
2 juni
Nu har det snart gått 1 vecka till och allt går som det ska. Lexie ger dom di och de växer och frodas. Valparna har fått Nordic färskfoder o A-fil i en vecka nu och det fungerar bra. Vid denna åldern på valparna brukar tiken börja ställa sig o ge di. Lexie har försökt ge dom di ståendes men det lyckades ju inte så bra för de når ju inte upp. Så hon har kommit på att hon går in och sätter sig och när de lugnat ner sig så lägger hon sig ner så de får bättre med plats. Nu har hon också börjat tillrättavisa dom när de biter henne eller är för ivriga när de ska ha di.
Valparna har börjat ta sig ut från valphagen självmant. Där är en kant på 10 cm men det stoppar inte dom. När de ser lexie på köksgolvet så klättrar de alla över och "anfaller" Lexie och vill ha mat. Så kommer inte maten till dom så kommer de till maten......
 |
1 juni -- Hallå mamma ................. |
 |
1 juni -- Du och jag morsan .............. |
10 juni.
En liten rapport om läget med W-Kullens dimamma. Allt går sin gilla gång. Lexie har precis som alla andra mammor börjat ge valparna di ståendes. Vilket inte är helt lätt när man är en liten gårdshund och ska nå upp till en stor rottweiler. Men med envishet klarar de det och börjar få en riktigt bra balans de små. Annars är Lexie mest inne hos dom när de ska ha mat och vill in till dom när hon hör dom skriker till för något. Då kommer hennes vaktinstikter in och vill in och kolla dom. Annars är det mest Shine och de äldre tikarna som fått valpar förut som är hos dom och uppfostrar dom till gårdshundar. Shine satte aldrig någon di men sköter om dom annars precis som vanligt. Har vi Lexie och Shine i köket tillsammans så respekterar dom varandra nu utan problem. Den ena matar och den andra är skötare. Det är fantastiskt att få ha upplevt det här fast det inte är något man vill ska hända igen.
Min njursten ligger kvar där den legat (hoppas jag) Jag har ännu inte fått någon tid för att krossa den. Men det har jag inte väntat mig heller. Jag fick en allergichock av pencillinet jag tog för infektionen, så det blev ett abrupt slut på det intaget. Jag hoppas infektionen inte blossar upp igen innan det är dags att avlägsna stenen. Jag hoppas också att det inte kommer något brev om tid för detta när det är världsutställningen i Danmark vilket är midsommarhelgen.
 |
10 juni -- En leksak i munnen uppväger diandet..... |
 |
10 juni -- Hello "mossan" säger Wenzi |
 |
10 juni -- Vilken bodyguard man har va! |
I dag den 20 juli sitter jag nu här på kvällen i min säng med den bärbara och uppdaterar lite. Tänkte på den här sidan och att ni som följt det hela skulle få veta hur allt slutade. Jag har idag på Ängelholms sjukhus fått min sten krossad till grus och katetern är borttagen. Äntligen...kan man lugnt säga. Jag har sedan första veckan i maj någon gång haft urinvägsinfektion och gått på fyra olika sorters pencillinkurer. Haft typ ständig molande värk i njurtrakterna. Och bara gått och väntat på att få en tid att krossa stenen. Idag fick jag reda på att Ängelholm fick in min remiss från kristianstads sjukhus den 9 juli..... Då blir man ledsen. Vad har hänt på vägen tro! jaja det lär jag väl aldrig få veta...
Valparna har flyttat hemifrån och alla har det bra. De är nog lite extra busiga enligt mailen. Kanske de fått mer självsäkerhet med en rottis mamma som inte klemar bort dom som en gårdshund. Eller denna kullen kanske bara blev lite mer fart i än de andra vi haft. Det lär vi nog inte heller få veta!
Lexie diade dom ända tills de var 8,5 vecka gamla. Och då nådde dom "nästan" upp. Där var nog inga mängder med mjölk men det är fantastiskt att hon tog sig an dom så länge.
 |
1 juli -- Lexie med "sina" småttingar |